Vinter och vila i norr

Väderleken efter jul har varit minst sagt omväxlande. Perioder med rejäl kyla och pudersnö varvade med friska vindar och dagsmeja. Dessutom fick vi några dygn med ösregn av sällan skådat slag!

Sådant går förstås inte obemärkt förbi någon trädgård. Men vi kom ändå lindrigt undan vädrets makter, vår trädgård har klarat sig bra än så länge. Visserligen förvandlades gårdsplanen till skridskobana under några dagar men inga träd eller växthus har tagit skada.

Det ska inte se ut så här hos oss. Inte i januari i alla fall, möjligen i slutet av april.

Snö på gott och ont

Nu så här i början av februari är ordningen åtminstone temporärt återställd. Vintern är verkligen prövningarnas tid, och fler väderomslag är säkert att vänta, men just nu är allt inbäddat i gnistrande nysnö.

Snön kan, liksom så mycket annat, vara både en välsignad och en förbannelse. Under den skyddande snön sover de flesta perenner sött sin törnrosasömn, fullständigt ovetandes om växlande temperaturer och isande vindar. Värre är det för de vedartade träd och buskar som sticker upp ovanför snön. Snön är förrädisk. När den fastnar i grenverken är det fort gjort att grenar bryts och grenvinklar fläks. Men intet ont som inte har något gott med sig, årets friska vindar har sina fördelar också, de blåser rent bland trädkronorna!

Ovälkommet besök

Rådjurens nattliga räder är nästan värre än blötsnön. Varför kan de inte bara hålla sig i skogen? Borde det inte finnas tillräcklig med mat där? I somras kunde jag nöjt konstatera att mina tre små Dodongrönnar äntligen börjat växa till sig och få lite kronor. De kronorna är numera ett minne blott. Samtliga grenar är prydlig avsmakade och av många grenar återstår bara en liten stump på stammen. Det är ju så man kan gråta.

Planer för tomten vid nya stugan

Apropå stympade träd och buskar. Det är inte bara rådjuren som kan gå hårt åt planteringarna. Vid vårt nyköpta fritidshus växer det förvånansvärt många olika sorters buskar, bland annat flera rosor, korneller och bondsyrener. Hela sluttningen ner mot den lilla tjärnen är full av körsbär som gladeligen sprider rotskott i massor.

Tydligen fick den tidigare ägaren nog och tyckte att körsbären skymde sjöutsikten. Sagt och gjort, fram med sågen. Alla större plantor är kapade rakt av i ögonhöjd. Det ser helt enkelt inte klokt ut. Det sägs att stenfrukter inte ska beskäras för tidigt på säsongen på grund av att de savar ymnigt och att de dessutom gärna skjuter rotskott vid beskärning. Men rotskott finns redan i mängder och de stympade stammarna är ju bortom all räddning. Min plan är att helt enkelt ta bort dem direkt i vår. Jag tänker kapa de stympade stackarna helt nere vid marken och låta de kraftigaste av rotskotten växa till sig för att sedan forma dem till nya träd. Hellre sedan gallra ur rotskottssnåret, än att toppkapa de största, för att behålla sjöglimten.

I övrigt ska tomtens lilla smala skuggrabatt rensas upp och förnyas. Den ligger i skogskanten nere vid tjärnen, läget är nog ganska gynnsamt och jämnfuktigt. Dit ska mina överblivna plantor av spirstånds, sommarviva och den gulkantade hostan ’Wide Brim’ få flytta. Lite gula toner kommer säkert att lysa upp i hörnet. 

Gamla idéer blir som nya

En annan gyllene idé har snurrat i min skalle ett tag nu. 2004 besökte jag London och Chelsea Flower Show. Det var för övrigt det år RHS firade 200-årsjubileum så det sparades sannerligen inte på krutet. Häromkvällen plockade jag fram ett par bilder därifrån. En av alla fantastiska visningsträdgårdar bet sig nämligen fast ordentligt. Min minnesbild är en plats där det verkade som om solen alltid lyste, med alla sina strålar intensivt riktade mot en och samma punkt. Idén har pockat på uppmärksamhet i flera år men blev alltmer aktuell när Coronan gjorde sitt intrång i allas vår verklighet.  

Korona betyder ju som säkert bekant ljusring eller strålkrans. Min tanke är att plantera en rund berså med buskar i mörkgrönt närmast ingången och sedan allt ljusare gröna löv till helt limegröna längst in. Tänk att få sitta med en kaffekopp i handen och sol i sinnet, på en gladgul bänk dit solen alltid skickar sina varmaste strålar. Till och med de dagar som regnet öser ner. Mörka tider behöver sitt ljus! Inspirationen kom härifrån… 

Frökatalogernas lockrop

Det har sagts mig att fröproducenterna säljer drömmar och att det säljs mest frö per person i våra innerstäder. Men nog måste man väl få drömma? Oavsett om man har en pytteliten balkonglåda eller en stor lantegendom till sitt förfogande.  

Trots mitt digra förråd av gamla fröer så måste jag bara få djupdyka i frökataloger och växtlistor så här års. Drömma och planera hör vinter till. Jag letar fortfarande efter den optimala tomaten. En köttig bifftomat med en ampeltomats växtsätt. Finns det ens sådana godingar? I år får perennsådderna stå tillbaka, i stället satsar jag på grönsaker och blommor för köksträdgården. Planen är att förodla kål, sallat och squash på verandan. En pallkrage med ringblommor och brunröda blåklint tänker jag mig också, och en med borstnejlikor i blandade färger. Nejlikorna står så otroligt länge i vas och doftar så gott. Vilken vardagslyx! 

Ännu återstår några långa trista veckor när dagsljuset inte riktigt räcker till för att få småplantor på toppenhumör. Det gäller att ha tålamod och sitta på tassarna ett tag till trots att det kliar i de gröna små fingrarna. Men snart är det dags. Till dess kan man ju alltid hamstra jord, krukor och fröer… Som vanligt alldeles för många!  

I väntan på våren…

Dagdrömmeri i all ära men vintertider är trots allt inte helt utan trädgårdssysslor. I jordkällaren ligger några dahlior som behöver tittas till. De vill varken ha det för fuktigt för då ruttnar de lätt, inte heller för torrt för då inbillar jag mig att det blir svårare att få någon skjuts i dem i vår. I garaget står en stor maffig kruka fylld till brädden av en Afrikas blå lilja. Plantan var en gåva från en kär vän, måtte den bara överleva. Till min förskräckelse upptäckte jag en morgon att garagedörren stod på vid gavel, kvicksilvret visade -12 och garaget var helt utkylt. 

Regnet och tövädret avslöjade att trots allt ligger mina växtvänner därute under snön och väntar. Julrosen bidar sin tid, redan redo för det som komma skall. Våren och värmen kommer snart. Småfåglarna skvallrar. Håll ut. Snart är den här igen, den efterlängtade våren. 

Hälsningar med hopp om en ljusare framtid / Åsa

GÄSTBLOGGARE: ÅSA KRISTENSSON

Åsa Kristensson bor med sin man och fyra döttrar på en gård i Optand, strax utanför Östersund (zon 6-7). Hennes intresse för vackra växter väcktes tidigt och har utvecklats från ren prydnadsodling till en blandning av skådebröd och grönsaker. Är en växtsamlare och utforskare som gillar att prova nya växter och metoder. Åsa bygger sin fjärde trädgård utifrån nya förutsättningar och tidigare erfarenheter. Testar gärna vedartade växter med god proveniens.

Hon driver också under sommarsäsongen, en liten plantskola med tillhörande gårdsbutik. Åsa frösår, delar och sticklingsförökar själv upp alla växter till butiken, för att kunna erbjuda ett sortiment som hon vet fungerar i vårt klimat.

Älskar: Pimpineller (Sanguisorba), Rutor (Thalictrum), Stormhattar (Aconitum)

Skulle aldrig: plantera begonior som utfyllnad i rabatterna eller låta cyklarna flytta in i växthuset under vintern.

Fler lästips från Gardenize