September i norr

Här hos mig i Optand, strax utanför Östersund är september den stora fixarmånaden. Sommarens alla påbörjade projekt ska helst slutföras och det finns många förberedelser inför nästa säsong som ska göras. En hög målsättning så god som någon förstås, men nog blir man lite stressad emellanåt.  

Vad är inte viktigare då än att unna sig stunder av reflektion över vad som faktiskt blir gjort och att lyfta blicken och ta en titt på höstens ljusglimtar? För det finns faktiskt sådana där i gråvädret! 

Gör höstfint på brokvisten 

Det är inte enkelt att få till de där tjusiga arrangemangen. Min ”hemlighet” är att försöka hålla samman färgskalan och att blanda in lite av det vilda material som närliggande natur och trädgård har att erbjuda. Att det dessutom drygar ut budgeten en hel del gör ju ingenting. Återanvändning är ju inte heller helt fel. Här har jag plockat fram kopparbaljor och åldrade korgar ur gömmorna. Några mindre grågrenar, ett par sparade kålplantor från kökslandet och några smågranar senare så ser det hela riktigt bra ut om jag får säga det själv! 

Tänder ljus i mörkret

Nu är det också hög tid att plocka fram marschallhållare och ljuslyktor. Här släckte de gatlyset förra sommaren. Jag hade faktiskt helt glömt hur becksvart det kan bli här ute på gården. Framåt advent brukar det börja lysa lite här och var i grannskapet men just nu är kvällarna svarta. Överallt! Desto mer effektfullt blir det då när man tänder ljus och lyktor. Lite kusligt kanske men samtidigt väldigt vackert och mysigt. 

När man ändå är ute och sätter marschallhållarna kan man samtidigt passa på att leta fram de där hemska självlysande plogkäpparna ur förrådet och leta igen foten till adventsgranen som alltid är på vift när den behövs. Det finns liksom ingen återvändo nu och när tjälen går i backen blir det snabbt näst intill omöjligt att få ner dessa vintermarkörer. 

Njuter av höstens alla färger 

Gårdens träd och buskar glöder men perennrabatterna har också en viss charm i sitt förfall. Jag har försökt få mina stora rabatter att vara fina från vår till höst. Genom att medvetet rensa ut de växter som vissnar tidigt och helt utan grace så har jag successivt fått till planteringar som jag är ganska nöjd med. Jag har mina hållbara trotjänare såsom alunrot, revsuga och blodtopp. De finns alla i olika färger på bladverk och blommor och i olika storlekar. Djupdyk i dessa släkten och jag lovar att du säkert hittar många nya favoriter. Apropå favoriter, andra som verkligen visar vad de går för på senhösten är nävorna. Många blommar helt otroligt länge och de flesta har röda intensiva höstfärger. De som blev för stora och risiga på sensommaren har nu kommit tillbaka efter nerklippningen och blommar för fullt igen. På bilden visar den lila nävan ´Rozanne´ att hon fortfarande levererar ett överflöd av blommor.  

Sätter lökar och knölar 

Trots att kvällarna är korta och det är bedrövligt kallt att gräva ner lökar nu så kan jag inte låta bli. Det är helt enkelt på tok för roligt att se lökväxterna titta upp på våren för att avstå. Tyvärr händer det alldeles för ofta att jag får upp gamla lökar när jag hittar en fläck mellan perennerna som ser ut som en bra plats för en ny lök. Men det är ju också ett sätt att föröka och sprida sina växter. De vitsippor, nunneörter och pärlhyacinter som grävs upp av misstag sätts på nya platser, och till våren blommar det lite överallt. Längtar redan! 

Parkens framsida fylls på 

Tack vare en generös granne så kan jag nu hämta hem all den sten jag behöver till mina planteringsprojekt. Den upphöja odlingsbädd som bildar Parkens framsida är därför äntligen stensatt och fylld med god kompostjord. Nu återstår den trevliga uppgiften att fylla planteringen med allt fler växter. Rosa, vitt och blått uppblandat med lite blodrött och silver. Det kan bli hur snyggt som helst, vilket i och för sig kan vara väldigt svårt att tro just nu. Att plantera på senhösten är att plantera fantasier. I verkligheten ser det rent bedrövligt ut. Bruna vissnade plantor och pinnar som sticker upp överallt. Det blir spännande att se alltihop till våren för då har jag helt säkert glömt hur jag tänkte! 

Planterar och hoppas på det bästa 

Mitt stora bekymmer är inte utrymmet, kvadratmetrar att gräva på finns det gott om. Problemet är snarare beslutsångest. Perenner kan man liksom alltid flytta på om det inte blev br,a men att gräva ner träd och buskar känns så definitivt. Men med en grävvillig make och lilla gröna faran till hjälp så kan även träd som hamnat fel få maka på sig. I helgen fick två körsbärsträd flytta, växthuset kommer att hamna alltför nära annars. Visst är det en chansning att flytta etablerade träd, men bättre det än att ta fram sågen! 

Den eviga planteringskön 

Nu är det verkligen hög tid att prioritera och plantera ner de träd och buskar som fortfarande står i sina krukor och som tålmodigt väntat på sin tur hela sommaren. Ja, vissa längre än så om jag ska vara helt ärlig. Det ett risktagande att försöka övervintra vedartat i krukor. Oftast går det bra för snön skyddar, men de senaste åren har det varit långa perioder med ganska lite snö här. Vi har inte fått några stora snömängder förrän långt efter jul och det kan ha hunnit vara rejält kallt innan dess, vilket inte är helt lyckat för träd och buskar i kruka. 

Alla dessa planer 

Maken kämpar på med grundläggningen för växthuset. Att få grusbädd och trätrall i våg när det blåser stormbyar och regnar småspik är inte det enklaste. Men hinner vi få grunden klar innan vintern så att växthuset kan komma på plats i vår så blir jag själaglad. 

Själv ägnar jag mig åt mindre saker, städar lite här, ändrar lite där. Den friska höstluften rensar tankarna och huvudet fylls hela tiden på med nya idéer. Tack och lov så skrotas också en del gamla planer längs vägen. 

• Tanken på en spaljé med avskärmande klättrare längst bort i köksträdgården har numera gått i graven till förmån för det päronträd som stått i planteringskön hela sommaren. En mindre i kö.  
• En bild på nätet med två lönnar, en stor blodfärgad och en mindre gyllengul flikbladig japan översätts här på mina breddgrader till en mörkröd smällspirea ´Little Devil´ och en spirea med röda toner i bladutsprånget. Och vips var två till borta ur kön! 

• Sju höstfyndade brudspireor förlängde kön ordentligt men de får bli den nya avskärmningen mellan köksträdgården och Parken. Snabbt in och snabbt ut ur kön. 
• Tre mycket trötta bolltujor har också ”hittat hem”. De ska få bilda en liten häck mellan två nya rum borta vid grillplatsen. 
• Den optimala platsen för en gulbladig smällspirea har också uppenbarat sig bredvid entrérabatten med sin gulröda färgskala. Perfekt, en till! 

Nog kommer det att finnas gropar att gräva innan det är dags att byta grävspaden till snöskyffeln… 

Nu väntar vi på vintern… 

Nu när september börjar lida mot sitt slut så kan vi inte annat än att vänta på vintern och försöka låta bli att irra runt som panikslagna ekorrar. Den första riktiga frosten kan komma vilken natt som helst men inte ens det kan väl stoppa en riktig trädgårdstok? Här kommer vi att fortsätta trotsa isande vindar och gråväder ett tag till. Det nya vindskyddet runt grillplatsen ska snart få bekänna färg. Vi tänder upp så snart det slutar regna!  

Håll ut, ljuset återvänder snart // Åsa 

Gästbloggare: Åsa Kristensson

Åsa Kristensson bor med sin man och fyra döttrar på en gård i Optand, strax utanför Östersund (zon 6-7). Hennes intresse för vackra växter väcktes tidigt och har utvecklats från ren prydnadsodling till en blandning av skådebröd och grönsaker. Är en växtsamlare och utforskare som gillar att prova nya växter och metoder. Åsa bygger sin fjärde trädgård utifrån nya förutsättningar och tidigare erfarenheter. Testar gärna vedartade växter med god proveniens.

Hon driver också under sommarsäsongen, en liten plantskola med tillhörande gårdsbutik. Åsa frösår, delar och sticklingsförökar själv upp alla växter till butiken, för att kunna erbjuda ett sortiment som hon vet fungerar i vårt klimat.

Älskar: Pimpineller (Sanguisorba), Rutor (Thalictrum), Stormhattar (Aconitum)

Skulle aldrig: plantera begonior som utfyllnad i rabatterna eller låta cyklarna flytta in i växthuset under vintern.