Röd är kärleken

Finsk blodbjörk

Först ut är den finska blodbjörken, Betula pendula ’Purpurea’. Jag törs faktiskt sätta ut hakan och påstå att det här är det absolut bästa rödbladiga trädet för Norrland. Friskt, vind- och snötåligt och vinterhärdigt. Bättre blir det knappast. Man läser ibland att den växer långsamt men det är inte min erfarenhet. Lite trög i starten kanske, såsom björkar brukar kunna vara, men när den väl etablerat sig växer den inte långsammare än andra björkar.

Redan under tidig vår visar denna björk att den är något alldeles speciellt. De små musöronen är till en början helt ljusgröna med en fascinerande egenhet – bladens små tänder är redan mörkröda! När bladen sedan växer till sig blir de snabbt helt röda, en färg som håller i sig ända tills bladen fälls om hösten. Det mörkröda bladverket står i vacker kontrast till den kritvita nävern som utvecklas alltmer ju äldre trädet blir. Att plantera en rödbladig revsuga, t.ex Ajuga reptans ’Braunherz’ kring stammen lyfter det hela ytterligare ett snäpp.

Djävulsbusken ´Diabolo´

Nästa dramatiska favorit är smällspirean, Physocarpus opulifolius ’Diabolo’. När den här sorten först lanserades angavs den härdig till zon III-IV, i bästa fall zon V. Det var definitivt onödigt pessimistiskt. Många med mig kan intyga att den stortrivs både i zon VII och VIII.

’Diabolo’ bildar en ganska hög buske, uppåt två meter är ingen ovanlighet. Det mörka bladverket är vackert att kombinera med blomning i ljuvligt rosa eller varför inte kaxigt orange. Låt den så vanliga brandliljan, Lilium bulbiferum (härikring ofta felaktigt kallad Kejsarkrona) kika fram bland grenarna. Hjärtat klappar allt lite fortare när man ser hur färgen på de små mörka fläckarna i liljans gap går igen i buskens blodröda blad.

På senare år har det kommit flera nya sorter av smällspirea, både gulbladiga och bronsbladiga. Förra sommaren fick jag dessutom tag i en ny rödbladig sort, ’Little Devil’ vars blad är betydligt mindre än de sorter jag stött på tidigare. Jag hoppas att det visar sig vara lika lätt att rota sticklingar ifrån den som från ’Diabolo’. I så fall blir den ett utmärkt växtmaterial till mitt kommande bonsaiförsök.

Djävulsbusken ´Diabolo´

Rödbladig hägg

Det sägs att alla goda ting är tre och den tredje och sista älsklingen som jag tänkte lyfta fram är den rödbladiga häggen Prunus virginiana ’Shubert’. Den kan odlas både som uppstammat eller ympat träd och som flerstammig buske. Höjden kan bli ansenliga 7 – 8 meter även här i norr.

Det lite speciella med den är att bladen på äldre ved är mörkt röda och nytillväxten i grenarnas toppar är ljust grön. En synnerligen läcker och uppseendeväckande egenskap!

En annan rödbladig hägg är blodhäggen, Prunus padus ’Colorata’. Den är också ett härdigt alternativ och den har den ljuvligaste rosa försommarblomning. Blodhäggen har emellertid inte samma intensiva röda färg som blodbjörk eller ’Shubert’, den är mer dovt mörkgrön.

Varm i hjärtat och varmt om fötterna

När det kommer till kärlek så sägs det ju att det ska vara högt till tak, men jag tycker ändå att det är läge att sänka blicken en stund och kika lite på marken också. Jag har redan hyllat revsugan, och det finns många röda sorter av denna utmärkta marktäckare. I min trädgård har jag dem på flera olika platser och kan konstatera att de är i det närmaste vintergröna (eller ska vi kalla det vinterröda kanske?!) så länge som de skyddas av snön. Det här är en välkommen egenskap för det betyder ju att de finns kvar på våren, redo att samsas med nunneörter, sippor och vårlökar.

Ett annat släkte som erbjuder många fina rödbladiga alternativ är alunrot, Heuchera. Speciellt på höstarna kan man få tag i storvuxna och prisvärda exemplar. Det kan dock vara lite av en utmaning att plantera dem i rabatterna eftersom de lätt trycks upp av tjälen. Men tänker man bara på det och ser till att plantera dem lite djupare än de stått i krukan så brukar det gå bra. Alunrot är annars väldigt enkla att dra upp från frö. Om du har möjlighet att ta fröer från en bra sort så kan du få fram mängder av egna småplantor. Småttingarnas bladfärger kommer säkert inte att vara identiska med moderplantan men några nog så överraskande kärleksbarn kan jag lova dig!

Följ Åsa i Gardenize under namnet Åsa Kristensson

Gästbloggare: Åsa Kristensson

Åsa Kristensson bor med sin man och fyra döttrar på en gård i Optand, strax utanför Östersund (zon 6-7). Hennes intresse för vackra växter väcktes tidigt och har utvecklats från ren prydnadsodling till en blandning av skådebröd och grönsaker. Är en växtsamlare och utforskare som gillar att prova nya växter och metoder. Åsa bygger sin fjärde trädgård utifrån nya förutsättningar och tidigare erfarenheter. Testar gärna vedartade växter med god proveniens.

Hon driver också under sommarsäsongen, en liten plantskola med tillhörande gårdsbutik. Åsa frösår, delar och sticklingsförökar själv upp alla växter till butiken, för att kunna erbjuda ett sortiment som hon vet fungerar i vårt klimat.

Älskar: Pimpineller (Sanguisorba), Rutor (Thalictrum), Storhattar (Aconitum) 

Skulle aldrig: plantera begonior som utfyllnad i rabatterna eller låta cyklarna flytta in i växthuset under vintern